Jag får många frågor om vad som hände i Thailand. Jag tror också att ännu fler kanske inte vågar fråga. Jag kommer berätta så gott jag kan, och sidan kommer växa under en tid framöver.

Thailand, 2004

Vi åkte hemifrån den 21 december och efter ca fyra timmars försening och den långa flygresan via Abu Dhabi landade vi den 22:a på Phuket flygplats. En och en halv timmes transfer och sedan mycket väl mottagna vid Blue Village Pakarang, Khao Lak.

Morgonen efteråt mådde jag illa och låg till sängs hela dagen. Annika blev dålig natten mot julafton, men ville inte spilla en dag, utan hängde med vid stranden och vid poolen. Julaftonsbuffén och showen var lyckad och barnen trivdes bra med nya kompisar. Och så kom jultomten också. Jag fick kanonbilder som var givna som julkortsbilder till nästa år...

Hanna fick ont i öronen och vi frågade efter en doktor vid Fritidsresordisken efter juldagsfrukosten. Han kom till rummet redan efter en halvtimme. Hon fick några örondroppar och badförbud. Stackars Hanna, det var inte så uppskattat. Vi gick ner till stranden och Hanna gjorde livet surt för en eremitkräfta. Hon ville ha snäckan den bodde i, men den försvarade sig och nöp ifrån rätt bra. Vi fick ut den till slut och då hittade den en ny snäcka - som Hanna också ville ha...

Julia ville bara upp till poolen för att inte missa hennes nya kompis Anna, som var ute på elefantsafari. De kom inte förrän sent på kvällen, så det blev en frustrerad väntan hela dagen.

Annandag jul, 2004

På morgonen, vid åttatiden, väckte Annika mig och sa att det låter som om någon knackar på dörren. Hon sa att hon tyckte att sängen skakade. Jag gick upp till dörren och frågade om det var någon därutanför. Jag fick inget svar och tryckte in en sandal under dörren så att den inte skulle låta. Ett litet jordskalv någonstans sa jag och gick och la mig igen.

Vi gick upp vid nio och gick till restaurangen för att äta frukost. Efter avslutad buffé gick vi tillbaka över bron och förbi poolen. Hanna ville att jag skulle bära henne, och hon fick rida på min rygg. Annika och Julia gick den vanliga vägen mellan husen, över gräsmattan, medan jag gick längs med den asfalterade vägen runt till vänster. När vi närmade oss huset märkte Hanna att vi inte skulle komma före Annika och Julia. Hon sa till mig; ”Spring, pappa, spring!”.

Vårt hotellrum, 3125, låg i mitten på övervåningen av en "bungalow" byggd i betong och bestående av sex rum, tre uppe och tre nere. Hade vi bott i något annat rum, skulle ingen av oss ha klarat sig. Vi skulle just påbörja ritualen med solskyddssmörjning. Jag hade hunnit sätta i mina kontaktlinser, vilket starkt bidrog till att jag sedan skulle klara mig.

Klicka för en större bild

Området så som det såg ut före vågen. Vi bodde i ett hus som syns närmast i bilden. Vårt hus tror jag är det vid den röda pilen. (Klicka på bilden så öppnas en större bild i ett eget fönster)

Så här såg vårt rum ut

Så här såg vårt rum ut. Julia sov i en extrasäng bakom tv:n. Hanna sov i den låga soffan bortom dubbelsängen. Badrummet är till höger om fotografen.

Det som hände sedan är förstås en fruktansvärd historia. Jag har skrivit ner en ganska detaljerad berättelse, som beskriver min upplevelse. Läs den här. Du är mycket välkommen med kommentarer och frågor kring det som har hänt.

Bilden på rummet är väldigt likt det sista jag såg, innan vattnet spolade bort mig. Det som skiljer är våra saker och vattnet som nådde i höjd med balkongräcket. Det sista jag minns är vattnet som bubblar mot glasrutan.

Min färd i vattnet och vandringen till räddningen

Jag har försökt uppskatta hur min färd i vattnet och vandringen till räddningen gick. Platsen där jag kom iland har jag beräknat utifrån en gps-angivelse jag fick under vårt återbesök i november 2005. (Klicka på bilden så öppnas en större bild i ett eget fönster)

Det kommer mera...

Vad hände Julia?

Det är ett mirakel att Julia klarade sig. Hur gick det till? Läs här.