Foto taget 2000-10-19
Det är jag som är Mumin .
Inte fullt så vildsint och som bilden ger sken av men jag är bestämd av mig. Jag lever mitt liv i projektform och tycker inte om väntetider. Jag är både bra på att rådda saker som ska göras och kan i min iver säkert vara rätt så outhärdlig och har svårt att sitta stilla.
Upplevs ofta som lugn och sansad av omvärlden (ovan till trots!)... Ni skulle bara veta.
Är väl ingen pladderhatt direkt men strävar efter att bli en, detta för att klara mig i konkurrensen inom familjen Bivrin. I grunden funderar jag nog mer på saker och ting - ibland mer än nödvändigt - än nödvändigtvis luftar dessa tankar i varje stund så det tar tid att lära om.
Dagligen är jag datanörd i konsultform, när jag inte är mamma alltså. Just i skrivande stund (2000-11-07) är jag mamma på heltid, vilket är ett projekt med många många små små uppgifter som hänger samman - förhoppningsvis - i ett - förhoppningsvis - system. Ungefär varannan dag är det så, varannan är det lika kaotiskt som inför en produktionssättning.
Datanörderiet pågår mest, som sagt, i andras lokaler med andras problem som jag tror mig om att kunna avhjälpa. För närvarande i företaget KnowIT AB:s regi. Jag föredrar en roll där jag har koll på vad som händer och ska hända både tekniskt, administrativt och funktionellt. Tekniskt sett skulle jag här kunna rabbla en massa flerställiga förkortningar som jag sysslat med sedan jag började 1986, men det som jag verkligen tycker är viktigt är den övergripande strukturen dels för lösningen i sin helhet och dels för varje del i applikationen. Ordet "strukturfaschist" är det som närmast kommer för mig.
Som ansvarig för hemmets ekonomi visavi byggare och annat löst folk så har jag lärt mig en hel del av förhandlingens sköna konst, vilket är en sport i sig och kan vara rätt så skoj när det pågår. Dock är ju villan nybyggd och numera på plats så att jag kan glatt somna in med amningsgröten nykokt och pinfärsk i pallet, vilket är ett faktum som jag upplever tydligare denna gång (med lilla hon)...
När jag - mot förmodan - får en stund för mig själv så går jag gärna till hobbyrummet och slipar på en stol eller försöker byta tyg på dess sits. Det är fantastikt att en solig, ännu daggvåt söndagsmorgon gå ut i hobbyrummet och knäppa på radion och pyssla med händerna samtidigt som man lyssnar på något ofta väldigt intressant program på P1 . Jag gillar att fundera över inredningsstilar och inbillar mig dessutom att jag har öga för det. Den jag föredrar för stunden är ljus och funktionell, men även art deco tilltalar mig. Det krav jag ställer är att det är konsekvent genomfört. För det allra mesta behöver jag dock intellektuell stimulans de stunder jag inte pysslar med ungarna och då läser jag gärna en bok eller pladdrar i telefon.
På valfrihet och individens ansvar, men också på att det måste finnas plats för alla sorter i världen och jag inbillar mig dessutom att det finns plats! Jag tror inte på likriktning och att fördöma medmänniskor utan diskussion.
Ett samhälle som tar hand om sina barn är ett högtstående och civiliserat sådant, medan ett samhälle som vårt som inte ser till att barnen har det bra gräver sin egen grav och förtjänar därför att gå under såsom varande sjukt och icke livskraftigt.
Att det viktigaste man kan lära sig av livet är det egna ansvaret för det och att ingen kommer att lösa ens problem eller tala om för en vilket liv man ska leva. Fel förresten! Massor av människor i ens omvärld har åsikter om hur man lever, jobbet man ska göra är ett eget val av det liv man vill leva.
Copyright © 2000 Helene Lindqvist